Varför blir allt så patetiskt?

Måste vi spela teater inför en tom publik?

Måste allt vara repliker som bestämts av någon annan?

Ja, så måste det vara,

för vad kan en enda människa göra? En person?

 

En människa kan göra under och leva.

Leva.

  

Två kan komplettera varandra. Patetiskt måhända.

Om en är perfekt vad är inte två? Inte teater.

Inga förutbestämda ord.

Utan ord, men ändå Leva.